En av mina livlinor har varit stickningen som jag började med för något år sedan. Ett monotomt upprepande av maskor och fokus på det lilla var precis vad jag behövde. Att det sedan resulterar i något förhoppningsvis vackert och användbart är ju extra roligt. I går blockade (fuktade och spände upp på tork) jag min citronschal, ett projekt som jag för ett år sedan såg som oöverststigligt men som nu är klart.
När jag var inne på sluttampen av avmaskningen tog garnet slut och köpa ett nystan för 30 maskor eller repa upp de hundratals maskor jag redan maskat av var inte ett alternativ. Tog då ett garn i en annan färg och skarvade med, virkade sedan en spetskant med glaspärlor längst ner. Blev riktigt nöjd med kontrasten.
Nu har jag något snyggt att svepa runt nacken även sommartid då denna är i bomull/lin och inte ull som mina andra alster.....
När man sitter där själv med sin stickning eller sitter ute i växthuset och myser hinner man tänka mycket och ett resultat är att jag kommit fram till att jag på ett annat plan i livet väljer INTE VARA. Jag väljer att efter sju år gå vidare i arbetslivet för att prova på mina vingar närmare hemmet och med andra arbetsuppgifter. Man ångrar sällan det man gör men ofta det man inte gör. Jag kan bara hoppas jag valt rätt men man måste ta beslut här i livet, annars slutar man livet ståendes på ett ben....
På återseende, om förhoppningsvis inte så lång tid *ler* - Maloppa